Kategori: nyfödd

Språket det första året

I början uttrycker sig barnet med hjälp av blicken, kroppsspråket, ansiktsutryck och skrik. I början kommunicerar de främst genom skrik när de är hungriga, törstiga, varma, kalla eller när det är dags att byta blöja (läs mer om barnskrik). Nästa steg i språkutvecklingen är att barnet lär sig att göra ljud med hjälp av tungan, läpparna, gomseglet och eventuellt med tänderna. De första ljuden brukar vara ”ohh” och ”aahh” för att sedan gå över i ett ”babblande”. Barn lär sig först att uttala vokaler och lite senare lär sig barnet att även uttala konsonanter. Redan när barnet är runt fyra till fem månader kan det komma riktiga ord såsom ”ma-ma” och/eller ”ba-ba”. Det det tar antagligen ytterligare ett tag innan barnet verkligen associerar dessa ord med just dig som förälder. Många barn väntar med att försöka prata till dess att de känner att de förstår en stor del av det folk säger.

Läs mer om barns språkutveckling under det första året.

Suga på tummen

Redan när barnet föds är det utrustat med en sugreflex som är nödvändig för att barnet ska få i sig mat. Vissa barn vill bara suga när de är hungriga medan andra vill suga hela tiden. Vill barnet suga väldigt ofta kan man pröva att använda en napp. Andra barn hittar själv sin egen tumme och börjar suga på denna.

Tvinga aldrig barnet att använda det ena eller andra och hindra heller inte barnet från att suga på tummen om det vill det. Normalt så kommer barnets intresse för tummen först vid två till tre månaders ålder. Det är först nu som barnet har förmågan att stoppa in något finger i munnen och att hålla kvar det där. Det finns både för och nackdelar med att barnet suger på tummen istället för napp. Läs mer om detta på: http://www.babyhjalp.se/tumme

Små barn och anknytningsteorin

Från födelsen har små barn en instinktiv strävan att knyta an till de vuxna som finns i närheten. Kvaliteten på anknytningen beror på hur lyhört och samstämt det känslomässiga samspelet är mellan barn och vårdare. Kontakten med den eller de föräldrar som tar hand om barnet blir en trygg bas. Utifrån denna bas kan barnet hänge sig åt sin nyfikenhet och utforska världen. Ett litet barn har svårt att hålla minnesbilden av en förälder levande och små barn klarar inte långa separationer från sina huvudsakliga vårdare. Den trygga basen sträcks så småningom ut till att även omfatta t.ex. förskolepersonal. Läs mer om barn och separation.