Suga på tummen

Redan när barnet föds är det utrustat med en sugreflex som är nödvändig för att barnet ska få i sig mat. Vissa barn vill bara suga när de är hungriga medan andra vill suga hela tiden. Vill barnet suga väldigt ofta kan man pröva att använda en napp. Andra barn hittar själv sin egen tumme och börjar suga på denna.

Tvinga aldrig barnet att använda det ena eller andra och hindra heller inte barnet från att suga på tummen om det vill det. Normalt så kommer barnets intresse för tummen först vid två till tre månaders ålder. Det är först nu som barnet har förmågan att stoppa in något finger i munnen och att hålla kvar det där. Det finns både för och nackdelar med att barnet suger på tummen istället för napp. Läs mer om detta på: http://www.babyhjalp.se/tumme

Napp och tumme påverkar tänderna

Ett barn som suger ofta och intensivt på tummen eller på en napp får ofta ett felaktigt bett. Vanligtvis blir det så att framtänderna i överkäken kan stå ut något, s.k. öppet bett, och de får då inte kontakt med underkäkens framtänder när tänderna bits ihop. De utstående framtänderna kan göra det svårare att komma åt med tandborsten vid tandköttskanten och det ökar även risken för större skador på tänderna om barnet skulle ramla.

Tumsugning påverkar i många fall bettet mer än nappen då tummen är längre tid i munnen än nappen och används högre upp i åldrarna. Ett tips kan vara är att försöka minska på barnets användande av napp eller tumme. Försök att exempelvis bara låta barnet suga vid insomnande eller vila. Bara genom detta kan tändernas läge förbättras. Försök alltid att få barnet att sluta med napp och eller tumme innan de permanenta tänderna kommit fram. Klarar barnet av att sluta innan de nya tänderna kommer så rättar tänderna ofta till sig av sig själv när de nya kommer fram. Ibland kan det dock krävas tandställning när barnet kommer i skolåldern.

Läs även mer om att suga på tummen, om att använda napp och om tändernas framkomst.