Att leva med bonusbarn
Att bli bonusbarn är inte lätt för ett barn. Särskilt inte om det kommer efter en svår skilsmässa som varit fylld av konflikter och tuffa beslut för ett barn. Redan att behövas slitas upp från sin trygga tillvaro och börja bo varannan vecka hos respektive förälder kan tära psykiskt på ett barn. Även om vi som vuxna kan tycka att förskola och skola är en barnlek, så kan även detta vara kämpigt för ett barn.
Ge därför barn den tid de behöver för att ta till sig den nya situationen. Kom dock ihåg att även om man ska ta hänsyn till deras känslor och åsikter så är det inte de som bestämmer.
Ha inte för bråttom att göra barnen till bonusbarn
Det händer ofta att vuxna har lite väl bråttom att gå vidare efter en separation. Ett barns sorgearbete vid en skilsmässa kan dock ta upp till tre år! Detta gör att man behöver ge barnet eller barnen tid innan man flyttar ihop med en ny partner. Sen är ju såklart tre år lång tid om man är förälskad, så här får man gå på känsla. I regel så är det lättare för ett barn att acceptera en ny bonusförälder ju yngre barnet är.
Hur situationen ser ut i den nya bonusfamiljen varierar mycket. Är barnen väldigt små när situationen uppstår då de blir bonusbarn till en ny vuxen familjemedlem, så kanske de aldrig ens minns att mamma och pappa levt ihop. Är de näst intill vuxna så är de kanske fullt uppe i tankarna om att hitta ett eget boende och ser på det hela som relativt lättvindigt.
I många fall kan bonusbarnen även bli svartsjuka. Detta kan visa sig genom att de blir enormt klängiga på sin förälder eller inte önskar något hellre än att mamma och pappa får någon annan att slösa sina omsorger på än dem. Oavsett hur situationen ser ut så är det för de allra flesta bonusbarn en stor sak med en ny vuxen i familjen. Ta det därför lugnt och vänta tills att du är säker på att det här är ett förhållande du vill satsa på.
5 tips inför första mötena med bonusbarnen
1. Glöm tillgjord vänlighet. I mötet med barn är det bara äkthet som räknas för att kunna bygga tillit och vänskap. Undvik att analysera, var här och nu; både du och ditt bonusbarn duger precis som ni är.
2. Om barnets mamma eller pappa är nervös och försöker medla, avbryt detta vänligt men bestämt och säg att du nog ska klara av det.
3. Tänk på att det tar tid att bygga en relation mellan bonusförälder och bonusbarn, ofta mellan 5 och 10 år. Du har alltså god tid på dig!
4. Det bästa sättet att förhålla sig till ett blivande bonusbarn är på samma sätt som till en vuxen som man vill lära känna: Leta efter gemensamma intressen och var uppmärksam på den andres gränser liksom dina egna.
5. Kärnfamiljen utgör fortfarande ett slags osynlig ”mall” men den ”mallen” passar inte en bonusfamilj. En stor skillnad är att i bonusfamiljen bygger inte alla relationer på kärlek. Var beredd att tänka nytt.
Källa: ”Bonusföräldrar – möjligheter och fallgropar” av Jesper Juul
Från Psykologiguiden.se:
Undvik också att öppet tala illa om barnets andra förälder och dennes familj. För barnen blir det en indirekt kritik av dem själva, de är ju en produkt av båda sina föräldrar. Hur arga de än själva är på sin förälder så vill de innerst inne inte få något medhåll i de känslorna.
Källa: Psykologiguiden.se
6 tips när du och bonusbarnet / bonusbarnen lärt känna varandra lite bättre
1. Ibland kan det vara lättare att prata om man gör något tillsammans med bonusbarnet: gå en promenad, vika tvätt, leka, meka med bilen eller vara i simhallen. Glöm inte att tystnad är lika viktigt för relationen som att byta ord.
2. Hamna inte i ”uppfostrare-fällan”. Dels är det sällan konstruktivt, vare sig man är förälder eller bonusförälder (den allra största delen av uppfostran pågår mellan raderna; hur man umgås med barnet och med andra vuxna, hur man själv uppför sig etcetera), dels riskerar man att kränka bonusbarnets privata rum, dit bara de biologiska föräldrarna har tillträde. Det här är goda nyheter för bonusföräldrar, som alltså inte behöver ”leka uppfostrare” utan kan vara en medmänniska med tydliga gränser.
3. Din uppgift som bonusförälder är att vara en bonusvuxen – alltså en vuxen vän som skulle kunna vara barnets vän även om barnets mamma och pappa fortfarande var tillsammans. Snabbaste vägen till mindre barns vänskap är lek, medan större barns vänskap kräver mer tålamod, respekt och tillit.
4. Det underlättar om du inser att du inte är nummer ett för din nya partner, utan en god tvåa efter barnen.
5. Låt bonusbarnets mamma eller pappa ta hela det praktiska ansvaret för sitt barn från början. När det fungerar med tvätt, utflyktsmackor och hämtningar kan ni diskutera en fördelning. Den här uppdelningen tvingar er att vara tydliga och att också be om hjälp. Dessutom faller ni inte automatiskt in i förväntade eller traditionella roller.
6. Genom att vara just en bonusförälder kan du bli en mycket viktig samtalspartner när barnets mamma eller pappa drabbas av skuldkänslor, dåligt samvete och ångest över skilsmässan.
Källa: ”Bonusföräldrar – möjligheter och fallgropar” av Jesper Juul
De som läst avsnittet om bonusbarn läste även mer om bonusföräldrar och om bonusfamiljen.
