Anknytningsteori – barns anknytning
Anknytningsteori handlar om hur vi lär oss att relatera till vår närmaste omgivning från födseln. Den eller de personer som tar hand om barn när det föds är livsviktiga för barnet eftersom det är hjälplöst utan dem.
Under livet utvecklar vi ett anknytningsmönster, ett karaktäristiskt sätt att relatera till andra människor, som kännetecknar hur vi formar relationer även i vuxen ålder. Tydligast blir detta i de relationer som är viktigast för oss.
Bowlbys Anknytningsteori
Anknytningsteorin utformades av en känd psykolog från Storbritannien, John Bowlby. Hans arbeten under femtiotalet ledde fram till idéer som sedan utvecklades vidare av andra b.la. Mary Ainsworth . Genom anknytningsteorin förklaras vikten av en nära relation till föräldrarna.
Syftet med anknytningsrelationerna är enligt Bowlby överlevnad. När barnet saknar föräldern eller uppfattar något som hotfullt aktiveras anknytningssystemet och barnet söker närhet. När det känner sig tryggt med att föräldern finns där, kan det ägna sig åt att utforska och utvecklas. Utöver att ge barnet skydd och trygghet spelar anknytningsrelationerna också roll för barnets förmåga att uttrycka och reglera känslor.
Anknytningsrelationerna grundläggs redan under de första månaderna av barnets liv. Barnets anknytningsbeteende, som främlingsrädsla, mammig-/pappighet, brukar märkas under det andra halvåret. Orsaken till att anknytningsbeteendet blir tydligare nu är att barnet nu börjar krypa. Anknytningsrelationer bildas dock under hela människans liv. Barnets första anknytningsrelationer grundläggs under de första fyra levnadsåren.
I korthet kan anknytningsteorin av Bowlby och Ainsworth sammanfattas med:
- under barnets första levnadsår så behöver det få möjlighet att utveckla anknytning till minst en person,
- kvaliteten på anknytningen hänger ihop med vilken omvårdnad barnet fått
- den tidiga anknytningen hos ett barn påverkar dess fortsatta känslomässiga och sociala utveckling.
Läs även: Barns olika utvecklingssprång
Trygg vs otrygg anknytning
Hos små barn talar man ofta om en anknytning i termerna trygg och otrygg. En anknytning kan var trygg till en ovårdnadsperson och otrygg till en annan. En anknytning är inte definitiv och bestående utan den kan förändras över tid.
Vad är en trygg anknytning?
En trygg anknytning är när barnet känner sig säker på tillgången till en anknytningsperson vid fara eller hot om fara. Barn som har en trygg anknytning har en god balans mellan sitt anknytnings- och utforskandesystem, vilket innebär att barn vågar gå utanför sin bekvämlighetszon för att utforska världen då barnet vet att det kan falla tillbaka till anknytningspersonen om det inte känner sig trygg.
Vad är en otrygg anknytning?
Vid en otrygg anknytning har barn en obalans mellan anknytnings- och utforskandesystemet. Hur detta visar sig varierar och visar sig på olika sätt. Vissa barn vet att de inte kommer att få stöd och ber därför aldrig om hjälp. De utgår helt enkelt ifrån att de själv måste lösa problemet. Utåt sett kan dessa barn ses som självständiga och starka.
Barn kan även ha en otrygg-ambivalent anknytning där de inte är säkra på tryggheten. Dessa barn är ofta väldigt känslostyrda även om de som vuxna ofta fungerar bättre i ytligare relationer.
Utöver dessa två kategorier inom otrygg anknytning finns en mer ovanlig kategori som kallas otrygg-desorganiserad. Detta mönster hittas ofta hos barn som växer upp med misshandel i någon form. Dessa barn vet inte hur de ska tolka sina föräldrar och vad de kan förvänta sig. Ofta upplever de föräldern som skrämmande, men de behöver ändå knyta an.
Läs även: Barnvakt för första gången
Hur skapas en trygg anknytning?
Ett barn har förmågan att knyta an till mer än en person, dock inte till hur många som helst. Man brukar tala om att det finns behov av ”specifik” anknytning, det utvecklas ju inga djupa relationer om vårdaren ständigt byts ut. I anknytningssammanhang spelar varken kön eller biologiskt släktskap någon roll, utan alla kan knyta an till ett litet barn.
Förälderns lyhördhet och känslomässiga tillgänglighet påverkar kvaliteten på barnets anknytningsrelation. De flesta barn, knappt 70 procent, har en trygg anknytning till åtminstone en förälder. Denna bygger på att förälderns beteende är förutsägbart och utgår från barnets beteende och känsloläge, så att barnet kan utveckla relationen på ett sätt som flexibelt passar dess behov i olika åldrar.
I psykologisk mening är inte förälderns främsta uppgift att ha roligt med barnet, mysa eller bygga upp ett gott hem med regelbundna rutiner. En förälders främsta uppgift är istället att finnas till hands när barnet blir ledset, skrämt, oroligt, vilset och sjukt. Föräldern står för själva överlevnaden och för barnets förmåga att hantera sitt eget känsloliv.
Ungefär 20 procent av barnen utvecklar istället en otrygg anknytning till någon av föräldrarna. Kännetecknande för ambivalent otrygg anknytning är att barnet söker förälderns stöd genom gnäll och klängighet, men har svårt att lugnas. Barn med ett avvisande otryggt anknytningsmönster avstår istället för att söka beskydd hos föräldern och utvecklar istället egna strategier för att lugna sig.
Knappt 15 procent förmår inte utveckla någon strategi för att söka tröst och beskydd utan växlar mellan att söka, avvisa eller lugna sig själv. Detta är mycket krävande för barnet.
Mer om: Anknytning och växelvis boende
Hur kan en anknytning skadas?
När barnet är litet finns ett ständigt maktförhållande mellan barn och vuxen som påverkar anknytningen. Hur den vuxna än beter sig mot sitt barn, så kommer barnet att fortsätta söka närhet. Denna anknytning är ju på liv och död för barnet. Källa: psykologiguiden.se
Det har visat sig att det skapar större otrygghet hos ett barn att utsättas för upprepade separationer, eller hot om sådana, än att vara med om en enda definitiv separation (som vid adoption, eller dödsfall). Det är dock inte bara separationer som kan skada barnets anknytningsrelation.
Om den vuxna alltför ofta inte svara på barnets signaler, eller svarar på ett oförutsägbart sätt, kommer anknytningen att påverkas. En allvarligt påverkad anknytning uppstår om anknytningspersonen, som ska representera trygghet, samtidigt utgör ett hot. En förälder som utsätter sitt barn för misshandel, vredesutbrott eller försummelse skapar ett känslomässigt kaos hos barnet som tvingas söka skydd hos den det samtidigt söker skydd ifrån.
Annons från Stor & Lite barnpassning
Behöver ni barnvakt?
Låt Stor & Liten barnpassning hjälpa dig med utbildade och kontrollerade barnvakter. Enstaka timmar eller abonnemang, pris från 149 kr/tim efter RUT. Alltid samma barnvakt.
Läs mer här.
Barns anknytning till flera personer
Om ett barn regelbundet vårdas av flera personer utvecklar barnet flera parallella anknytningsrelationer redan under sitt första år. Ofta skapas en hierarki där frontpositionen över tid kan varvas mellan föräldrarna så att barnet blir mammigt eller pappigt för en tid. Antalet anknytningsrelationer är dock begränsat. Kanske är det de tre, fyra närmaste människorna i barnets vardag som kan komma ifråga.
Kvalitén i anknytningsrelationerna till föräldrarna är i allmänhet oberoende av varandra. När föräldrar lever tillsammans eller förmår ha ett gemensamt föräldraskap som särlevande påverkas dock kvaliteten i barnets relationer ömsesidigt. Att föräldrarna stöttar och uppmuntrar barnets relationer till varandra förefaller öka förutsättningarna för att de ska utvecklas tryggt och flexibelt. Sådant ömsesidigt stöd i föräldrarelationerna har också visat sig betydelsefullt för barnets känslomässiga och sociala utveckling över tid.
Mer om: Barns utveckling
De som läst avsnittet om anknytningsteorin / anknytningsteori läste även mer om barn i växelvis boende och om de olika trotsåldrarna.
Om du vill fördjupa dig i ämnet anknytning mellan barn och föräldrar så rekommenderar vi boken: Lyhört föräldraskap av barnpsykolog och forskare Malin Bergström. Du hittar boken här.
Källa anknytningsteorin: psykologa.se, psykologiguiden.se – Jenny Klefbom 2013, Barn i växelvis boende – en forskningsöversikt, Chess 2015-12-17, Stockholm universitet Emma Fransson, Malin Bergström och Anders Hjern. Lyhört föräldraskap, Malin Bergström.
