Kännetecknande för nioårstrots
Detta är den tredje stora trotsåldern och den kallas ibland för den bortglömda åldern. Barn i denna åldern är ofta stora tänkare, men de pratar inte lika mycket längre utan man måste nu fråga mer för att få veta. Barn i denna ålder kan vara känsliga för kritik och man vill gärna vara som alla andra och inte göra bort sig.
Nioårsåldern är en period av mognad och utveckling, men samtidigt en orostid. En skillnad från de tidigare trotsåldrarna är att barn i denna period inte ligger på golvet och skriker och vägrar göra saker och ting utan trotset är mer inåtvänt. Denna skillnad är grunden till varför nioårstrotsen kallas för ”de glömda åren”. Barn grubblar nu mycket och drömmer en hel del. Självkänslan är ofta inte så bra och man kan känna sig ensam och är rädd att göra bort sig. Typiskt för en 9-åring är att ofta ifrågasätta vuxna, både föräldrar och lärare.
Kännetecknande för nioårstrots
Nioårstrots behöver inte komma när barnet är nio år, utan det kan infinna sig när barnet är mellan 7 och 12 års ålder. Vanligaste är att det infinner sig runt 9 års ålder. Nioåringen upplevs ofta som strulig, orolig och slarvig med ett otydligt språk.
Barn i denna ålder behöver få vara ifred med sina tankar men behöver också föräldrarnas stöd. Att finnas där för barnet, att lyssna och respektera och försöka förstå är viktigt. Försök även att göra mycket saker tillsammans i vardagen, såsom att laga mat, spela spel, idrotta.
Under denna period är det även viktigt för nioåringen att ha kompisar och att passa in. Barnet söker sig själv, livets mening och en uthärdlig tillvaro. Missmodet grumlas av verkliga och inbillade besvikelser.
Källa nioårstrots: vimedbarn.se, föräldrarochbarn.se, petrakrantzlindren.se, Jesper Juul – Ditt kompetenta barn, babyvarlden.se, Leach, Penelope: Allt om barnet. De första sex åren. 1999, Ulvund, Stein Erik: Förstå ditt barn 0–2 år. Cappelen 2004.
De som läste om nioårstrots läste även mer om hur man kan hantera trots.
