Barns utveckling de tre första månaderna

Barns utveckling

- de första tre månaderna

Ni har klarat av förlossningen och nu väntar den spännande första tiden med ert barn. Hur man upplever denna tid är mycket individuellt; för vissa är det som ett kärleksrus slår emot en, för andra är det en mardröm och en tid av oro.

Är det första barnet är det väldig omtumlande och man förstår knappt att man blir hemskickad från förlossningen efter bara några dagar. Hur ska man göra? Hur funkar barnet? Tänk om det slutar andas? Många väcks när man lämnar den trygga förlossningen. Här nedan hittar du information kring barnets utveckling de första tre månaderna. Mer om vad som händer precis efter förlossningen hittar du här.

Tillsammans klarar vi det

Var inte rädda för att be om hjälp. Det är lätt att känna att man ska klara av detta själv, men varför ska man det om släkt och vänner vill hjälpa till? Första tiden är ni båda kanske hemma men sedan följer en tid då den ena föräldern är ensam med barnet. Man vet aldrig hur det fungerar men normalt sett har man mycket begränsat med tid för matlagning, städning och andra sysslor. Låt vänner som erbjuder sig hjälpa till att dammsuga, städa badrum, laga mat, mm så att du får gott om tid att lära känna ditt barn. Har du svårt att sova, be om hjälp så att du får avlastning och kan sova. Sömnbrist gör ingen glad. Har du möjlighet så passa på att sova när bebisen sover och tro inte att du ska hinna med att vila när du själv känner för det. Ett tips i början när barnet fortfarande ammar är att låta barnet sova i er säng så att man bara kan lägga barnet till bröstet och låta honom eller henne äta medan man själv kan halvsova (läs mer om amning).

Ungefär 72 timmar efter förlossningen drabbas mamman ofta av något som kallas för "tre-dagars-bluesen". Denna kännetecknas av gråt och sorgsenhet, vilket kan komma som en chock för hennes omgivning. Orsaken är en hormonomställning som resulterar i ett vulkanutbrott av känslor, blandat med oro och tankar kring den lilla bebisen som nu finns som en del av familjen. Den lilla "kris" kan vara jobbig, men lugn, den går över efter ett par dagar.

 

Nyfödd

En nyfödd bebis väger normalt allt mellan 2,8 och 4,8 kilo och är mellan 44 och 57 centimeter. Födelsevikt och längd varierar mycket. Flickor väger i genomsnitt 3,4 kilo och är 50 centimeter långa. Pojkar är något större med en genomsnittsvikt på 3,6 kilo och 51 centimeter. Lär mer om flickor och pojkars längd och vikt under första 12 månaderna.

Barnet kommunicerar direkt från födseln. Händer och kroppsspråk talar om dess behov och ansiktet ger uttryck för känslor. Andningen är ofta oregelbunden den första tiden med korta perioder med snabb och långsam andning som avlöser varandra. Näsöppningarna hos det lilla barnet är trånga så det är fullt normalt att det låter lite kring barnet är det andas. Hicka är också vanligt hos det nyfödda barnet. Detta beror på sammandragningar i mellangärdet och betyder inte att barnet ätit på fel sätt.

Barnet har från starten ett behov av mat, värme, trygghet och närhet för att växa och känna sig trygg. Brösten på nyfödda barn kan bli svullna och lite ömma. Det är heller inte ovanligt att det komma lite mjölkliknande vätska från barnets bröstvårtor, sk häxmjölk, vilket beror på hormonpåverkan från mamman. Normal bör du inte göra någonting alls åt detta utan låt bara barnet bröstvårtor vara så försvinner det av sig själv. Skulle de bli röda, vilket är mycket ovanligt, kan det vara ett tecken på infektion och du bör kontakta BVC.

Gråt och skrik är barnets sätt att kommunicera den första tiden och tala om när han eller hon vill något. Många barn har skrikperioder då de kan vara svåra att trösta men man behöver inte vara orolig för att något är fel om barnet äter som det ska, går upp i vikt och är nöjt för övrigt. Har barnet däremot andra symtom i samband med skriket såsom feber, förkylning eller att han eller hon äter dåligt ska man alltid kontakta sin BVC sköterska eller vårdcentralen.

De flesta nyfödda barn är nöjda när de ligger vid bröstet även om de inte ammar så tycker de om närheten. Låt barnet amma så ofta det vill och så länge som det känns bra (Läs mer om barnet och kost den första tiden). Barn bör äta minst sex gånger om dygnet för att få i sig tillräckligt med vätska och de flesta barnet äter oftare än så. Modersmjölken räcker normalt som näring för barnet upp till dess att barnet är ungefär sex månader gammalt. Sedan bör kosten kompletteras med annat såsom puré, gröt och välling (Läs om smakportioner).

 

Barnets dygnsrytm

Barnets rytm varierar mycket från barn till barn. Vissa har redan från början en dygnsrytm där de äter och sover med jämna mellanrum, något så när förutsägbara, mellanrum. Andra är helt oregelbundna och man kan inte förutse någonting alls. I början är det naturligt att låta barnets behov styra över hur det skall ätas och sova i hemmet. Men det brukar efter ett tag vara vanligt att man längtar efter lite mer kontroll och rutin i vardagen. Det går då att försöka påverka barnets tider och vanor. Ju äldre barnet är desto lättare är det att ändra vanorna. Bäst är att första verkligen göra klart för sig vad det är man vill ska ändras.

Med tiden blir det lättare att förstå och förutse barnets behov av att äta, sova eller bara behovet av att bli stimulerad. Man hittar själv sina egna rutiner efter ett tag. De flesta barn har i början en nattsömn på cirka tio till tolv timmar och även om de vaknar ett antal gånger under den tiden så somnar de snabbt om igen.

Idag är det vanligt att barn under den första tiden sover i föräldrarnas säng, vilket underlättar för framför allt mamman den första tiden medan hon ammar barnet. Slipper man resa sig upp så är det ofta lättare att somna om. Vill man att barnet ska börja sova i egen säng kan det till en början vara bra att försöka få barnet att somna och sova första delen av natten i sin säng.

Ibland kan man känna sig lite osäker på om det är rätt att försöka påverka det lilla barnets rutiner och det blir inte lättare av att barnet ofta protesterar när man försöker göra en förändring. Kanske kan ett antal sömnlösa nätter göra att man känner att något måste förändras. Tänk på att allas åsikter räknas och det är trots allt så att det är den vuxna som genom sin erfarenhet och kunskap vet vad som är bäst för barnet även om barnet inte inser det. Barnet behöver ha möjligheten att klaga och protestera men mår får inte alltid bestämma vad som skall göras. Barn mår bättre av att de vuxna tar ansvar för förändringar, även om det för stunden strider mot barnets vilja. Försöker man införa en förändring men misslyckas så är det ingen katastrof. Alla föräldrar upplever normalt sett både lyckade och mindre lyckade försök att förändra rutinerna.

 

Barnets utveckling

Den första månaden efter förlossningen så agerar barnet mestadels rent reflexmässigt. Han eller hon suger tidigt på fingrarna och kan även känna skillnad på varmt och kallt. Ett litet barn har dåligt tålamod och kan sällan ligga en längre stund på egen hand utan att bli otålig. Riktigt små barn har ett väldigt stort behov av närhet och kroppskontakt från sina föräldrar.

Ett av barnets första utvecklingssteg är att kunna fästa och fixera blicken. Detta inträffar när barnet är drygt en månad och han eller hon kan då fixera blicken på cirka tre decimeters avstånd. Ska du få uppmärksamhet och kontakt är det därför lämpligt att du håller ditt ansikte på ett avstånd på cirka 20-30 centimeter från barnets ansikte. Allt eftersom barnet kan följa föräldrarna med ögonen så ökar förmågan att ha kontakt även på lite avstånd och därmed vara lite längre ifrån föräldrarna. De färger som barnet ser bäst i början är svart, vitt och rött.

Även om föräldrarnas utseende är nytt för den nyfödda bebisen så kan han eller hon redan efter cirka tre dagar känna igen er. Barnet känner även igen föräldrarnas lukter och vänder sig mot föräldrarna när det hör deras röster. Barnet kan tidigt även le mot dig när du pratar eller skojar. Dessa första rörelser är dock reflexmässiga och snarare härmningar än ett riktigt leende. Det första leendet kommer vanligtvis när barnet är runt 3-6 veckor gammalt. Barnet avger redan tidigt små ljud i försök att prata med dig. Avbryt inte barnet utan låt det prata färdigt med dig. Härmar gärna barnets ljud så att barnet känner att det får din respons.

 

Motorisk utveckling

Att barnet får ligga på golvet är bra för dess motorik. Några tycker om att ligga på en filt på golvet redan vid ett par veckors ålder medan det dröjer betydligt längre för andra. Även om barnet inte är helt förtjust i att ligga på golvet så försöka ända låta barnet ligga där under korta stunder. Detta då det är bra för den motoriska utvecklingen och ju mer barnet lär sig att behärska sin kropp desto roligare tycker de att det är. Låt även barnet ligga på mage. Barnet tränar då på att hålla huvudet uppe och det ger dessutom bra träning för ryggmuskulaturen.

Barnet väger vid två månaders ålder i genomsnitt 5 kilo och är runt 57 centimeter långt. Det fäktar nu allt mer med armar och ben för att få er kontakt. Det upptäcker efterhand sina egna kroppsdelar och lägger mycket tid på att studera sina egna händer som han eller hon är vida fascinerad av. Mellan andra och tredje månaden börjar barnet få lite bättre huvudbalans när han eller hon sitter i någons knä, men du måste fortfarande ge stöd åt huvudet.

Vid drygt tre månaders ålder kan barnet ofta stödja sig på sina armar eller armbågar en kortare stund när det ligger på magen. Barnet är nyfiket och börjar få en förståelse för sambanden mellan ljud, rörelse och responsen från omgivningen. Barnet griper nu även om saker med hela handen och har börjat jollra mer och mer. Det kan nu hända att han eller hon sträcker sig efter föremål och saker som hålls framför honom eller henne. Mer och mer utforskas med händer och mun, vilket gör tygböcker och andra små tuggbara leksaker intressanta för barnet. Det börjar nu även bli lite mer kraft i barnets sparkar, vilket kan göra blöjbytena lite komplicerade. Även ett och annat högljutt skratt kan nu komma fram.

Hur utvecklas barnet mellan 4e och 6e månaden.

De som läst avsnittet om det nyfödda barnets utveckling läste även vad du bör ha hemma efter förlossningen och om hur man sköter om barnet den första tiden.

 

Föräldraledighet

Pappaledig

Som pappa har du alltid rätt att vara ledig tio dagar i samband med förlossningen. Du har även rätt till hälften av föräldradagarna vilket gör att du har rätt att vara ledig 240 dagar. Vissa dagar kan du ge bort men andra måste du själv ta ut.

» Läs mer...



Dop

Att döpas

Vill du döpa ditt barn av tradition eller för att inviga barnet i din religösa tro? Anledningarna till varför man har ett dop är många, men visst är det något speciellt med denna cermoni. Hur går ett dop till?

» Läs mer...



Tidigt född

Hur tidigt är för tidigt?

En normal graviditet varar i 40 fullgångna graviditets- veckor. För att graviditeten ska räknas som fullgången ska förlossningen äga rum under perioden från 37e till 41a graviditetsveckan. Föds barnet före 37 fullgångna veckor är barnet för tidigt född. Medicinskt kallas detta ofta för prematur.

» Läs mer om prematur

Vad tycker du?

Vad vill du läsa om?

Vårt fokus spänner sig från graviditet tills barnet är 1 år gammalt. Nu har du chansen att påverka innehållet på denna sida. Berätta för oss vad just du skulle vilja läsa mer om. Vi tar tacksamt emot dina synpunkter och åsikter.

» Kontakta oss

Nio månader

Vad händer under väntan?

Vad händer med barnet när det ligger där i magen. När utvecklar fostret armar och ben och när kan bestäms egentligen könet på barnet. Det händer otroligt mycket under de nio månaderna av graviditet så läs om vad som händer under de olika månaderna.

» Läs mer

Kroppsvikt

Visste du att:

En kvinna går i genomsnitt upp 13 kilo under en graviditet. Svenska kvinnor lagrar under graviditeten mellan 4-5 kilo fett medan västerländska kvinnor endast ökar 3-4 kilo fett. Viktuppgången är starkt kopplad till vad man väger innan man blir gravid. Väger man sedan tidigare för mycket ska man gå upp mindre och är man mager ska man gå upp mer.

Namngivning

Istället för dop

Namnkalas eller namngivning är idag vanligt istället för dop. Detta har man normalt när barnet är 3-12 månader. Vanligast är att man har det när barnet är mellan 3-6 månader då barnet är lite mer aktiv och närvarande.

» Läs mer...