Missfall Missfall betyder att en graviditet avbryts av sig själv och fostret stöts ut ur livmodern innan det växt färdigt. De flesta missfall sker innan vecka 12 och det kan mycket väl vara så att man inte ens märkt att man varit gravid.
Missfall är ganska vanligt och betyder i de flesta fall inte att det är något fel på ens kropp. Ett missfall minskar inte heller möjligheten att bli gravid i framtiden. Man säger att det är ett missfall om graviditeten avbryts spontant innan vecka 22 och därefter räknas det som fosterdöd. Innan 2008 gick gränsen mellan missfall och fosterdöd vid vecka 28. Ett missfall kan för vissa kännas tungt, medan det för andra är en lättnad. Både de som drabbas av missfallet och de personer som står nära kan på olika sätt reagera när ett missfall inträffar.
Undersökningar visar att allt från 10-25% av alla kliniskt erkända graviditeter slutar i missfall. De s.k. kemiska graviditeterna står för 50-75% av alla missfall. Detta inträffar när en graviditet avslutas kort efter befruktningen, vilket resulterar i en blödning som ofta uppstår vid tidpunkten för kvinnans mens. En kvinna kanske aldrig ens inser att hon varit gravid när hon upplever en kemisk graviditet.
Det finnas många varierande termer och perioder vid ett missfall som kan orsaka förvirring. Det finns olika typer av missfall, olika behandlingar för varje typ, och olika statistik för vad din risk är att drabbas av ett missfall. Följande information ger en bred överblick av missfall. Information ges för att utrusta dig med kunskap så att du förhoppningsvis inte känner dig så ensam eller blir deprimerad om du står inför ett situation med missfall. Som med de flesta graviditetskomplikationer ska du komma ihåg att den bästa personen som du oftast kan prata med och ställa frågor till är din vårdgivare.
Mellan 50-70% av alla missfall som inträffar under den först trimestern orsakas mer eller mindre slumpmässigt på grund av kromosomavvikelser i det befruktade ägget. Oftast betyder detta att ägget eller spermien som befruktade ägget hade fel antal kromosomer, vilket betyder att ägget inte kan utvecklas som det ska. Man kan se detta som kroppens sätt att ta bort något som inte skulle ha utvecklats till ett friskt barn. Det är mycket ovanligt, men missfall kan i enstaka fall bero på exempelvis missbildningar i livmodern, hormonrubbningar eller någon infektion hos den gravida kvinnan. Om orsaken till missfall finns hos mannen kan det handla om onormala spermier eller en blodtyp som kvinnans kropp reagerar negativt på. Kvinnan kan då producera antikroppar mot partnerns blod vilka i sin tur kan angripa fostret.
Läs mer: Tidigt missfall
Ibland orsakas ett missfall av problem som uppstår under den tidiga utvecklingen. Detta kan vara att ägget inte utvecklas korrekt i livmodern eller att embryot har strukturella defekter som hindrar det från att utvecklas. Läkare gör normalt inte någon undersökning av en frisk kvinna som får ett missfall, vilket gör det svårt att veta vad missfallet beror på. Även om en undersökning sedan görs, efter två eller tre missfall, så är det bara i hälften av fallen som man kan säga vad orsaken är. Ett missfall orsakas inte av stress, träning, sex eller av att man badar. I många fall kan en läkare inte tala om vad som orsakade ett missfall.
Det man vet är att narkotika och även rökning ökar risken för missfall. Risken för missfall ökar också om kvinnan är över 30 år när hon blir gravid. Om du får tre missfall i följd, vid ungefär samma tidpunkt i graviditeten, är det bra om du kontaktar en gynekolog för att få hjälp med en undersökning.
Orsaker till missfall inkluderar (men är inte begränsat till) nedanstående.
Läs även om vad som händer efter ett missfall och om missfall statistik.
En ökning av moderns ålder påverkar risken för missfall:
Det vanligaste symptomet på missfall är en blödning och att det gör ont i magen eller underlivet, ungefär som vid kraftig mensvärk. Blödningen brukar innehålla en del slem och tunn vätska och ibland blodklumpar. Om du upplever något eller alla av dessa symptom är det viktigt att kontakta din vårdgivare eller en vårdinrättning för att utvärdera om man kan ha råkat ut för ett missfall:
Missfall är ofta en process och inte en enstaka händelse. Det finns många olika stadier eller typer av missfall. Det finns också en hel del information att lära sig om sund fosterutveckling, så att du kan få en bättre uppfattning om vad som händer med din graviditet. Genom att förstå den tidiga fosterutvecklingen och utvecklingen under den första trimestern så kommer du vara medveten om vad din vårdgivare är ute efter när det finns risk för att ett missfall inträffat.
För det mesta kallas alla typer av missfall för just missfall, men du kan höra din vårdgivare hänvisa till andra termer eller namn på missfall såsom:
Inkomplett missfall: Ett inkomplett missfall är då endast delar av det som hör till befruktningen stöts bort. Mag- eller ryggont kan åtföljas av blödning med en öppen livmoderhals. Missfall är oundviklig pga en utplåning av livmoderhalsen och / eller att det finns hinnbristningar. Blödning och kramper kan kvarstå om ett missfall är inkomplett. Kontakta din vårdnadshavare.
Komplett missfall: Ett komplett missfall inträffar vid s.k. molagraviditet (komplett mola=utan foster). Embryot eller produkterna av befruktningen har tömts ut ur livmodern. En molagraviditet kan kännas igen när man märker att livmodern snabbt växer eller genom att man har mycket kraftig graviditetsillamående. När det upptäcks behövs troligen en akut skrapning av livmodern genomföras och ett komplett missfall kan bekräftas genom ett ultraljud. (komplett missfall sägs ofta vara en typ av Druvbörd).
Partiell mola: Resultatet av ett genetiskt fel under befruktningsprocessen som leder till tillväxt av onormal vävnad i livmodern. Partiell mola betyder med foster. Molargraviditeter innebär normalt en utveckling av ett embryo som ofta medför de vanligaste symtomen på graviditet, inklusive en missad tid, positivt graviditetstest och kraftigt illamående.
Druvbörd: Denna typ av missfall är ovanlig och risken är så liten som en promille. Druvbörd innebär att det bildas vattenfyllda blåsor istället för ett foster. De flesta druvbörder stöts ut naturligt under en tidig del av graviditeten, men ibland börjar blödningar och missfall först i tredje eller fjärde månaden. Man kan vid druvbörd få kräkningar och molande smärtor.
Fördröjt missfall: Kvinnor kan uppleva ett missfall utan att veta om det. Ett fördröjt missfall är när fostrets död har inträffat men kroppen reagerar inte med att stöta ifrån dig det. Det är inte känt varför detta inträffar. Tecken på att denna typ av missfall inträffat skulle kunna vara en förlust av graviditetssymptom och frånvaron av fostrets hjärttoner som kan höras vid ett ultraljud.
Upprepade missfall: Definieras som tre eller fler missfall i följd. Det är mycket ovanligt och drabbar endast en knapp procent av alla par som försöker bli gravida. Det kan drabba både kvinnor som tidigare fått barn och de som försöker bli gravida för första gången. Om du har varit med om flera missfall i rad med samma partner och vill bli gravid igen, erbjuds vanligtvis en barnlöshetsutredning. I denna undersöks både ägg och spermier för att se om där finns några ärftliga faktorer, genetiska orsaker eller kromosomsjukdomar som kan ge en förklaring till missfallen.
Embryonal graviditet: Ett befruktat ägg fäster i livmoderväggen, men fosterutvecklingen börjar aldrig. Ofta finns det en fostersäck, med eller utan gulesäcken, men det finns en avsaknad av fostrets tillväxt.
Utomkvedshavandeskap: Detta innebär att graviditeten äger rum utanför livmodern, dvs att ett ägg blivit befruktat, men inte fäst i livmoderhålan. Oftast fastnar det i äggledaren, men det kan också fästa i äggstockarna, livmoderhalsen eller bukhålan. Behandling behövs omedelbart för att stoppa utvecklingen av den implanterade ägget. Om utomkvedshavandeskap inte behandlas snabbt, kan det sluta i allvarliga komplikationer hos moderns. Tecken på utomkvedshavandeskap kan vara att man har ont i sidan av underlivet eller svåra smärtor som kan komma från äggledare eller äggstock. De flesta fall upptäcks inom två månader efter befruktning.
Det främsta målet med behandling under eller efter ett missfall är att förhindra blödning och / eller infektion. Desto tidigare du är i graviditeten när du råkar ut för missfall, desto mer troligt är det att din kropp kommer att utvisa all fostervävnad och att det inte kommer att kräva ytterligare medicinska procedurer. Om kroppen inte utvisar all vävnad så är det vanligaste ingreppet som utförs för att stoppa blödning och för att förhindra en infektion en skrapning. Läkemedel kan skrivas ut för att hjälpa till att kontrollera blödningen efter det att skrapningen genomförts. Blödningen bör noga övervakas när du är hemma och om du märker en ökning av blödningar eller får frossa eller feber, är det bäst att omedelbart ringa din läkare. Läs mer om vad som händer efter ett missfall.
Eftersom orsaken till de flesta missfall beror på kromosomavvikelser, är det inte mycket som kan göras för att förhindra dem. Ett viktigt steg är att vara så frisk som möjligt innan befruktningstillfället för att skapa en hälsosam atmosfär för bli gravid. Här har du några tips på hur du kan säkerställa att kroppen är optimerad för en framtida graviditet:
När du väl upptäckt att du är gravid, är målet fortfarande att hålla sig så frisk som möjligt. Detta för att skapa en hälsosam miljö för ditt barn att växa i:
Tyvärr kan missfall drabba vem som helst. Kvinnor är ofta kvar med obesvarade frågor om sin fysiska återhämtning, sin emotionella återhämtning och om att försöka bli gravid igen. Det är mycket viktigt att kvinnor försöker hålla kommunikationen öppen med familj, vänner och vårdgivare under denna tid.
De som läst avsnittet om missfall och spontan abort under graviditeten läste även om situationen efter missfall, när du har ägglossning och gjorde vårt test för att beräkna sin förväntade viktuppgång under graviditeten.
No More article to load
